Bakom det välbekanta leendet hos tv-kocken Jonas Svensson finns en familjehistoria som rymmer både stor kärlek och djup sorg. Tillsammans med hustrun Ida har han fått uppleva två förluster som för alltid förändrat deras liv. Nu berättar han om barnen Mini och Otis, som aldrig fick växa upp tillsammans med sina bröder, och om hur familjen fortfarande hittar små stunder av glädje i minnena av dem.
Jonas är för många ett bekant ansikte från TV4:s Nyhetsmorgon, där han regelbundet lagar mat framför kamerorna. Vid sidan av tv-arbetet driver han fem restauranger och har dessutom haft uppdraget att laga mat åt det svenska fotbollslandslaget under VM i USA. Men när han nyligen medverkade i radioprogrammet P4 Extra var det inte matlagning eller karriären som stod i centrum. I stället valde han att dela med sig av en mycket personlig del av familjens liv.
När människor frågar Jonas hur många barn han har är svaret inte alltid enkelt. Han och Ida har fyra barn, men två av dem finns inte längre i livet. Därför brukar han ofta berätta att de har två pojkar hemma. Ibland känner han att han vill prata mer om hela familjen, medan det vid andra tillfällen känns naturligare att hålla svaret kort. För honom handlar det om att själv få avgöra när och hur han vill dela med sig av det som hänt.
Familjens första son, Noah, föddes 2015. En tid senare väntade Jonas och Ida ytterligare ett barn, en liten flicka som fick namnet Mini. Men graviditeten slutade i stor sorg när de förlorade henne efter att ungefär halva tiden hade gått. Trots den smärtsamma upplevelsen vågade paret så småningom hoppas igen. Ida blev gravid med enäggstvillingar, och på grund av den tidigare förlusten följdes graviditeten extra noggrant med fler kontroller.
Ändå kom ännu ett besked som ingen av dem hade kunnat förbereda sig på. En av tvillingarna, Otis, dog i magen medan hans bror Elis överlevde. För Jonas och Ida innebar det att glädjen över barnet de skulle få hem blandades med sorgen efter hans tvillingbror. I dag har Elis hunnit fylla åtta år, och hans koppling till Otis är fortfarande en viktig del av familjens historia.
Hemma hos familjen Svensson är Mini och Otis inga namn som man undviker att nämna. Tvärtom berättar Jonas att de pratar om barnen regelbundet. Särskilt samtalen med Elis har förändrats genom åren. När han blivit äldre har också hans frågor om tvillingbrodern utvecklats. Familjen försöker ge utrymme för både minnen, funderingar och den saknad som handlar om alla de upplevelser de aldrig fick dela tillsammans.
Två särskilda symboler har fått en stor betydelse för Jonas, Ida och pojkarna. Mini fick mellannamnet Anemon, och därför har anemonblomman blivit ett sätt att minnas henne. Otis förknippas i stället med trollsländor. Efter att familjen vid flera tillfällen sett trollsländor, bland annat vid hans grav och under gemensamma utflykter, började de förknippa de små insekterna med honom. När Elis får syn på en trollslända tänker han på sin bror, och samma sak gäller för föräldrarna.
Jonas beskriver åren efter förlusterna som mycket krävande, både kroppsligt och känslomässigt. Sorgen har inte försvunnit, men familjen har hittat sätt att leva med den och samtidigt ge plats åt ljusa ögonblick. När en anemon blommar eller en trollslända visar sig blir det en påminnelse om Mini och Otis som också kan väcka värme och glädje. För Jonas och Ida handlar det om att fortsätta minnas sina fyra barn, även om de bara får dela vardagen med två av dem.
