Det har varit två känslosamma år för Glenn Hysén, 66, och hans fru Camilla. Sedan den tidigare fotbollsstjärnan fick beskedet om Parkinsons sjukdom har paret behövt vänja sig vid en ny verklighet. Men mitt bland funderingarna kring framtiden har något glädjande hänt hemma hos familjen Hysén. En liten fyrbent familjemedlem har flyttat in och gett Camilla och Glenn något helt annat att rikta uppmärksamheten mot.
Det var i juli som Glenn offentligt berättade om sin diagnos. Han förklarade då att han behöver ta medicin tre till fyra gånger varje dag, men visade samtidigt upp sin välbekanta humor. Den tidigare landslagsspelaren gjorde klart att han inte tänkte låta beskedet ta över hela livet. Han skämtade till och med om att skakningarna kanske kunde komma till användning om han någon gång skulle börja arbeta bakom en bardisk och blanda drinkar.
För Camilla har situationen däremot varit betydligt mer känslomässigt krävande. Hon berättar att Glenn fick diagnosen för två år sedan och att hans tillstånd inte har förändrats sedan dess. Men trots den stabila situationen har det inte alltid varit lätt att hantera oron. Under det första året upplevde hon att beskedet påverkade henne mer än maken, framför allt eftersom de hade så olika sätt att förhålla sig till sjukdomen.
Det tog nästan ett helt år innan Camilla kunde acceptera Glenns inställning fullt ut. Medan han fortsatte att möta vardagen med lugn och skämt försökte hon själv förstå vad diagnosen kunde innebära på längre sikt. Att läsa om sjukdomen och vilka förändringar som eventuellt kan komma i framtiden har stundtals varit tungt. Samtidigt hoppas hon att det ska dröja länge innan några större förändringar blir aktuella.
För att få hjälp med sina egna känslor har Camilla sökt stöd utanför familjen. Genom Parkinsonförbundet har hon fått tillgång till information, rådgivning och samtal med andra personer som befinner sig i liknande situationer. Hon deltar bland annat i anhörigträffar och har haft kontakt med kurator. Det har betytt mycket för henne att kunna prata öppet med människor som förstår den oro som kan följa med att vara närstående till någon med en kronisk sjukdom.
Glenn är däremot inte särskilt intresserad av att prata länge om sin diagnos, berättar Camilla. Därför har samtalen med andra anhöriga blivit ännu viktigare för henne. Hon har fått möjlighet att ställa frågor om mediciner och andra praktiska saker, samtidigt som hon kunnat dela sina funderingar kring framtiden. Men Camilla har också känt ett behov av att fylla livet med sådant som inte ständigt kretsar kring sjukdomen.
Det var där tanken på en hund kom in i bilden. För ungefär två månader sedan välkomnade paret valpen Cosmo, en liten shih-poo, till familjen. Beslutet var långt ifrån impulsivt. Camilla berättar att de hade diskuterat hundköpet i nästan ett år innan de till slut bestämde sig. Hon ville ha en anledning att komma ut mer, hitta på aktiviteter och få nya rutiner som kunde ge vardagen ett annat innehåll.
Nu väntar hundkurser och nya upplevelser tillsammans med Cosmo. Camillas förhoppning är att så småningom börja träna agility med honom. Den lilla valpen har redan blivit ett välkommet inslag i parets liv och ger dem något roligt att engagera sig i. Samtidigt fortsätter Camilla och Glenn att hantera sjukdomen på sina egna sätt. För Camilla handlar den nya familjemedlemmen inte bara om kärleken till en hund, utan också om möjligheten att skapa fler ljusa stunder mitt i en vardag som ibland präglas av oro.
