Jan Guillou och Ann-Marie Skarp hade ögonen på varandra långt innan de faktiskt blev ett par. Men på arbetsplatsen fanns en gräns som båda ansåg att man helt enkelt inte fick passera. Resultatet blev tio år av blickar och återhållsamhet innan känslorna till slut vann. Jan Guillou, 81, har varit ett av Sveriges största författarnamn i flera decennier. Hans författardebut kom 1971 med boken ”Om kriget kommer”, som gavs ut på Norstedts. Tre år senare började den då 22-åriga Ann-Marie Skarp, i dag 74, arbeta på samma förlag.
De lärde alltså känna varandra genom jobbet, men någon romans var till en början inte aktuell. Tvärtom. Kombinationen framgångsrik författare och kvinna med en central position på hans förlag gjorde situationen känslig. Jan sammanfattar den dåvarande oskrivna regeln utan omsvep: ”Som författare ska man inte ge sig på och prassla med förlagsdamen. Man bara ska inte det.”
Samma gräns fanns från Ann-Maries håll. Hon hade ansvar på förlaget och såg stora problem med att inleda en privat relation med en av författarna hon arbetade med – särskilt när det dessutom handlade om en så framgångsrik profil som Jan.
För Ann-Marie kunde en romans lätt skapa misstankar om favorisering. Det fanns många andra författare på förlaget och hennes roll var för viktig för att privatlivet skulle blandas ihop med arbetet. Hon beskriver därför själva tanken på en relation som ”fullkomligt otänkbar” under den perioden. Men känslorna försvann inte bara för att situationen var komplicerad. Jan berättar att de gick omkring och sneglade på varandra under ungefär tio år innan de till slut bestämde sig för att bryta mot de regler som hade hållit dem tillbaka.
Någon gång i slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet förändrades deras relation på riktigt. Ett par år senare valde de att berätta om den på Bokmässan för författaren P.O. Enqvist. Det nya förhållandet innebar samtidigt problem kring skilsmässor. Jan minns hur P.O. Enqvist försökte lätta upp situationen med orden att ”de fem första åren är svårast”.
I efterhand tror Jan att kärlekshistorien hade kunnat börja tidigare om de hade mötts på en annan typ av arbetsplats. Förlagsvärlden hade strikta uppföranderegler, och just de reglerna gjorde att båda höll tillbaka. Själv beskriver han det som att relationen trots allt var ”oundviklig”. Jan gjorde samtidigt små försök att komma närmare livet på förlaget. Han började bland annat dyka upp på förläggarnas fredagsöl trots att det egentligen inte fanns någon självklar anledning för en författare att delta.
Ingen stoppade honom. Jan var vid den tiden förlagets mest inkomstbringande författare och beskriver hur han vanligtvis blev mycket artigt och tillmötesgående behandlad. Men den särställningen hade också en baksida. Han upplevde att ingen förläggare eller redaktör riktigt vågade gå på djupet med hans texter. Där blev Ann-Marie annorlunda. Hon var inte rädd för honom och hade inget behov av att stryka honom medhårs.
Det fick även konsekvenser för hans arbete. Jan menar att han utvecklades som författare när han fick möjlighet att gå igenom sina manus kapitel för kapitel med en förlagsperson som både var engagerad och vågade säga vad hon tyckte. Åren gick och relationen höll. I maj 2010 gifte sig Jan och Ann-Marie, hela 36 år efter att deras vägar först korsades på Norstedts. I år firar de 16 år som gifta – efter en kärlekshistoria som började med en regel ingen av dem tyckte att de borde bryta.
