Johanna Lind Bagge hade länge tröttnat på att kämpa med synen. Efter flera års försämring bestämde hon sig till slut för att göra något åt saken. Nu är ingreppet genomfört och linserna i hennes ögon har bytts ut – men resultatet kommer inte över en natt. Den 54-åriga entreprenören inom hälsa och skönhet, som utsågs till Fröken Sverige 1993 och är gift med Anders Bagge, 58, berättade redan i somras om sina problem. En synundersökning hade visat en kraftig försämring och det konstaterades att hon hade ålderssynthet.
Problemen påverkade även vardagen och arbetet. Johanna behövde bland annat skriva ut sina egna kort med extra stor text för att kunna läsa dem. Glasögon upplevde hon inte heller som någon smidig lösning när hon arbetade och samtidigt hade hundarna omkring sig. Därför började hon planera för att åtgärda synen. Beslutet var genomtänkt, inte minst eftersom tiden efteråt innebär flera restriktioner. Själva ingreppet gick däremot snabbt. På ungefär 30 minuter var det klart, och Johanna berättar att allt gick bra.
Direkt efteråt var världen fortfarande långt ifrån knivskarp. ”Efteråt kommer man ut och ser suddigt såklart, det är lite grusigt kring ögonen”, säger hon. Redan efter det första dygnet började känslan lugna sig, även om hon fortfarande inte kunde läsa text ordentligt.
De stora solglasögonen har därför blivit hennes följeslagare under den första tiden. Ögonen är känsliga och behöver skyddas medan läkningen fortsätter. Förhoppningen är att hon ska kunna slippa solglasögonen efter ungefär en vecka.
Under tre veckor behöver Johanna dessutom använda ögondroppar. Den stora förändringen av synen kräver tålamod, eftersom det kan ta upp till ett halvår innan allt har stabiliserats fullt ut. Hon beskriver hur synen fortfarande är lite suddig och att hon kan uppleva så kallade halos. Linserna måste helt enkelt få tid att anpassa sig. De stora glasögonen har samtidigt lett till en skämtsam förklaring från Johanna – hon försäkrar omgivningen om att hon inte plötsligt har blivit en diva.
Beslutet hade funnits i tankarna länge. Johanna hade mött kvinnor som beskrev samma åtgärd som något av det bästa de gjort, men också personer som reagerade med oro och undrade om hon verkligen vågade. För henne var det därför viktigt att läsa på ordentligt och välja någon med lång erfarenhet. Någon större nervositet precis innan ingreppet kände hon däremot inte. Det första ögat gav en speciell känsla och kändes lite, medan hon knappt märkte något när det andra behandlades. Den tydliga informationen inför allt gjorde också att hon kände sig trygg.
Nu återstår framför allt väntan på slutresultatet. Johanna hoppas kunna lägga glasögonen åt sidan och slippa be andra hjälpa henne när texten är för liten. Hon tror också att förändringen kommer göra stor skillnad under föreläsningar, event och arbetet med hundarna. Och förväntningarna är höga. ”Jag kommer se allt som en hök”, säger Johanna. Framför allt längtar hon efter att slippa ansträngda ögon och den huvudvärk som synproblemen tidigare har orsakat.
