Elva år har snart passerat sedan Magdalena Graaf, 50, förlorade sin son Isak Graaf. Inför årsdagen delar hon nu några personliga ord om hur saknaden fortfarande finns med henne och hur livet förändrades för alltid den 25 augusti 2014.
Magdalena blev mamma till Isak 1995, när hon själv bara var 18 år gammal. Han blev 19 år. Den där augustidagen 2014 fick hon beskedet som kom att dela livet i ett före och ett efter.
På Instagram blickar Magdalena tillbaka på dagen då beskedet nådde henne.
”Snart är det 11 år sedan det knackade på min dörr, och jag fick beskedet att du lämnat mig”, skriver hon.
Åren som gått har inte suddat ut tomrummet efter sonen. Magdalena beskriver hur förlusten fortfarande påverkar henne och hur svårt det kan vara att hitta ett sätt att leva med saknaden.
”Mitt liv kommer aldrig bli detsamma. Tomheten och saknaden är enorm. Svår att manövrera och hantera”, skriver hon.
Det är inte första gången Magdalena berättar öppet om sorgen efter Isak. Genom åren har hon återkommande delat sina tankar och vänt sig till andra föräldrar som också lever med förlusten av ett barn.
I ett tidigare Instagram-inlägg skrev hon om den gemenskap som finns mellan människor med liknande erfarenheter. Hon beskrev minnena och drömmarna som något värdefullt som alltid finns kvar, och satte ord på sin längtan efter att en dag få återförenas med de barn som inte längre finns nära.
Vad som exakt inträffade när Isak föll från balkongen har aldrig kunnat fastställas. Magdalena har tidigare berättat att ovissheten fortfarande finns kvar och att hon inte vet vilka omständigheter som ledde fram till händelsen.
– Jag vet ju fortfarande än i dag inte vad som hände. Om han snubblade, om han satt på balkongräcket, om han föll, om han hoppade, vad som egentligen hände. Men mitt mammahjärta säger att det inte var planerat eller meningen att han skulle dö, har Magdalena tidigare sagt.
Nu när den elfte årsdagen närmar sig är det återigen minnet av Isak som står i centrum. Magdalena beskriver en saknad som fortfarande är enorm och ett liv som, med hennes egna ord, aldrig blev detsamma efter att hon förlorade sin son.
