Fyra år av byggkaos blev till slut för mycket för Laila Bagge, 53. Problemen med villan på Lidingö hade avlöst varandra, och efter fukt, svartmögel och upprepade dräneringar började hon på allvar tänka på ett liv någon annanstans.
Laila har bott i huset norr om Stockholm i tio år tillsammans med sönerna Liam Pitts, 23, och Kit Wahlgren, 15. Hemmet betyder mycket för henne, men under flera år har vardagen där knappast varit den idyll hon hade önskat sig. Fuktproblemen utvecklades till en omfattande historia där även svartmögel upptäcktes. För att komma till rätta med situationen behövde huset dräneras hela tre gånger. Samtidigt förvandlades tomten till en arbetsplats som aldrig tycktes bli färdig.
– Jag hade ju jätteproblem i huset på grund av fukt och svartmögel. Och det var fyra års helvete, rent ut sagt.
Hur mycket pengar som lagts på huset vill Laila inte avslöja. Hon konstaterar däremot att bostaden är det dyraste hon har köpt och att problemen har lett till stora kostnader.
Det var framför allt den utdragna processen som började tära på tålamodet. Efter fyra år saknades fortfarande en ordentlig gräsmatta. I stället möttes hon av gyttja och vad hon själv beskriver som en vallgrav runt huset. Till slut återstod egentligen bara en tanke: när skulle allt vara över?
När arbetena väl började bli färdiga försvann inte frustrationen omedelbart. Under sommaren gick Laila omkring hemma och insåg hur mycket hon faktiskt älskade huset. Hon tyckte att det hade blivit perfekt – men samtidigt fortsatte tanken på en flytt att gnaga.
Det stannade inte vid lösa funderingar. Laila kontaktade en mäklare och lät värdera villan. Efter alla år av bekymmer var hon alltså nära att göra verklighet av planen och sälja.
Då klev hennes syster in med ett betydligt lugnare perspektiv. Hon påminde Laila om att renoveringarna faktiskt var avslutade och tyckte att det vore förhastat att lämna huset precis när hon äntligen kunde börja njuta av resultatet.
– Men min syster sa så här: ”Men nu är du ju klar. Ska du verkligen inte bo kvar? Ta det lugnt. Sitt ner i båten. Njut i alla fall i ett år och bestäm dig nästa år om du vill flytta.”
Orden fick Laila att bromsa. I efterhand är hon glad över att hon inte fattade beslutet mitt i frustrationen. Hon medger att impulsen att sälja kan ha varit lite för spontan efter de tuffa åren.
Just nu blir det därför ingen snabb sorti från Lidingövillan. Efter fyra års kamp har huset till slut blivit som Laila vill ha det. Nästa år kan frågan om en eventuell flytt komma tillbaka – men först tänker hon ge sig själv chansen att faktiskt bo i hemmet hon kämpat så länge för.
