Utåt har Elaine Eksvärd och maken Gustav länge setts som ett starkt och sammansvetsat par. Men bakom relationen har verkligheten periodvis varit betydligt tyngre än många förstått. Nu berättar retorikexperten öppet om kriserna, konflikterna och den svåra insikten som förändrade allt mellan dem. Elaine och Gustav har varit tillsammans i 18 år och byggt upp ett familjeliv i Älvsjö utanför Stockholm tillsammans med barnen Matheo, Evelyn och Pascal. Trots kärleken beskriver Elaine relationen som långt ifrån enkel genom åren.
I podcasten Mina Andetag berättar hon att hennes egna diagnoser, ADHD och autism, länge påverkade dynamiken hemma. Samtidigt bar hon på djupa trauman från sexuella övergrepp under barndomen, något som satte spår i hela hennes vuxna liv och relationen med Gustav.
Hon beskriver hur maken under många år anpassade sig efter hennes mående och hela tiden försökte hålla balansen i vardagen. Elaine säger att hon först på senare tid förstått hur mycket ansvar Gustav egentligen tog på sig och hur lite utrymme han ibland fick i relationen.
Enligt Elaine blev hon till slut tvungen att stanna upp och verkligen se vad som hade hänt mellan dem. Hon berättar att Gustav ofta försökte säga och göra rätt saker för att undvika konflikter och skapa lugn hemma. Själv beskriver hon honom som medberoende under en lång period.
Samtidigt understryker hon att attraktionen mellan dem aldrig försvann. Tvärtom säger Elaine att närheten, komplimangerna och kärleken alltid funnits där, även under de mest turbulenta perioderna. Hon menar att deras relation på många sätt blivit starkare med tiden och att sexlivet i dag är bättre än någonsin.
Men förändringen kom inte av sig själv. Elaine erkänner att hon tidigare ofta hamnade i konflikter och att mycket av dramatiken i relationen startade hos henne. I dag försöker hon istället möta situationer på ett helt annat sätt.
Hon beskriver hur hon lärt sig att stanna upp, hålla tillbaka impulserna och verkligen lyssna på Gustav. För första gången känner hon att hon kan ge honom den kärlek han förtjänar fullt ut, något hon tidigare inte hade kraft till eftersom hon själv mådde så dåligt inombords.
Samtidigt öppnar Elaine även upp om dottern Evelyn och diagnosen Williams syndrom. När familjen först fick beskedet blev sorgen tung att bära. Elaine berättar att hon under en period undvek vänner med jämnåriga barn eftersom skillnaderna blev för smärtsamma att se.
Men med tiden förändrades allt. Hon insåg att Evelyn själv var lycklig och fylld av glädje – och då började också hennes egen sorg släppa. I dag beskriver Elaine dottern som en av de största ljuspunkterna i hennes liv.
Hon berättar varmt om deras vardag tillsammans och om de små sakerna som betyder mest. Evelyn älskar att åka tunnelbana och Elaine följer gärna med, bara för att få se dotterns glädje.
Bakom den offentliga bilden finns alltså en relation och ett familjeliv som formats av både tunga perioder och stark kärlek. Och nu väljer Elaine att berätta om allt betydligt öppnare än tidigare.
