Det är något med stunder som dessa som inte går att skynda förbi. Christina Schollin står mitt i ett sådant ögonblick – där väskor fylls, rum töms och ett hem lämnas bakom henne, åtminstone för en tid. Villan i Nerja har inte bara varit ett hus. Den har varit en plats där vardagen fått ett annat ljus. Där morgnarna varit mildare, där kvällarna dröjt kvar längre och där livet känts enklare att leva. Det var här hon valde att tillbringa vintern, långt från kylan och tempot i Sverige. Men nu är kapitlet tillfälligt avslutat.
Under de senaste dagarna har allt handlat om att förbereda sig. Packa det som ska med. Lämna det som får vänta. Själv beskriver hon dagarna som intensiva, fyllda av saker som måste ordnas innan hon stänger dörren och reser vidare. Och det är just i de där detaljerna som tyngden sitter. För varje föremål som läggs ner i en väska finns ett val. Vad tar man med sig – och vad lämnar man kvar?

Resan går nu tillbaka till Sverige, där hon kommer att stanna fram till juli. Det är ett mönster hon vant sig vid, en rytm som följer årstiderna. Vinter i Spanien. Sommar i hemlandet. Men det gör inte avskeden mindre påtagliga.
För det är tydligt hur mycket den spanska tillvaron betyder för henne.
Hon har tidigare berättat om hur livet där nere ger något annat. Ljuset som lyfter dagarna. Värmen som gör allt lite lättare. Människorna som är närmare, samtalen som kommer utan ansträngning. Och vännerna – många, nära, ständigt närvarande.
Samtidigt finns det något i Sverige som alltid drar tillbaka henne. Familjen. Barnen. Barnbarnen. Relationerna som inte går att ersätta, oavsett hur vackert livet är på andra platser.
Det är mellan de två världarna hon rör sig. Mellan stillheten i Nerja och närheten hemma.

Just därför blir varje resa mer än bara en förflyttning. Det blir ett avsked – och ett återseende, på samma gång.
När hon nu lämnar villan bakom sig är det inte för gott. Men det är ändå ett avslut på en period som varit fylld av ljus, värme och liv. Och när dörren stängs den här gången, finns det redan en vetskap: hon kommer tillbaka.