Patrick Ekwall har i många år varit ett välkänt ansikte inom svensk sportjournalistik. Men i ett nytt tv-program delar han med sig av en personlig sida som få känner till. Den 60-årige journalisten berättar nämligen att han aldrig har lärt sig simma – något som har präglat stora delar av hans liv.
Efter många år på TV4:s sportredaktion arbetar Patrick i dag som författare på heltid. Just nu syns han också i det nya programmet Expedition Vildmark på HBO Max. I serien kastas han och fotbollsspelaren Jesper Blomqvist rakt ut i den svenska naturen. Tillsammans måste de klara sig i vildmarken och ta sig igenom en rad fysiska och mentala utmaningar.
Under ett samtal mellan deltagarna kommer ämnet vatten plötsligt upp. Jesper skämtar om att han kanske borde ha deltagit i programmet Över Atlanten. När han frågar Patrick om han själv varit aktuell för den typen av äventyr kommer ett svar som överraskar. Patrick förklarar att han faktiskt aldrig lärt sig simma.
Om han kastas i djupt vatten skulle han inte klara sig, berättar han. Bakom det ligger en stark rädsla som följt honom genom livet. Orsaken går tillbaka till en händelse i ungdomen. Vid ett tillfälle fick han panik under vattenytan, något som satte djupa spår och skapade en stark misstro mot hav och vatten. Den känslan har hängt kvar långt upp i vuxen ålder.
Samtidigt har rädslan också påverkat hans roll som förälder. Hans barn lärde sig simma tidigt, men Patrick har aldrig kunnat dela vissa upplevelser med dem. Att inte kunna bada, simma eller dyka tillsammans med barnen på samma sätt som många andra föräldrar beskriver han som något som varit tungt. Mitt i programmet sker dock något oväntat. Patrick och Jesper vinner en tävling, och innan dess hade Jesper lovat att han skulle hoppa i en sjö om de tog hem segern. I ett ögonblick av mod hade Patrick också sagt att han skulle göra samma sak. När stunden väl kommer bestämmer han sig för att hålla sitt löfte.
Trots sin rädsla går Patrick ner i vattnet. Ögonblicket blir starkt och känslosamt. När han väl står i sjön kommer en spontan reaktion – ett glädjerop som bryter den spända stämningen. Efteråt beskriver han upplevelsen som långt ifrån elegant, men ändå som ett viktigt steg. Att trotsa rädslan och faktiskt gå ner i vattnet blev något han känner en viss stolthet över.
