Christina Schollin, 88, står inför ett av de mest känslosamma kapitlen i sitt liv. Det stora röda huset på Norra Lagnö har varit en självklar del av hennes tillvaro i över 60 år. Det var där hon och Hans Wahlgren en gång skapade sitt gemensamma hem när de var unga, och varje rum bär på minnen från ett långt liv tillsammans.
Men huset har blivit för stort för Christina att bo ensam i. Därför fattade hon beslutet att börja tömma villan och förbereda sig för en ny period i livet. Själv har hon beskrivit förändringen som slutet på en epok och början på en annan.
När arbetet väl satte igång blev verkligheten betydligt tyngre än hon hade föreställt sig. I torsdagens avsnitt av Wahlgrens värld syns Christina gå igenom sina saker och packa ner minnen som samlats under flera decennier.
Det praktiska arbetet övergick snabbt i något mycket mer personligt. Christina upplevde att allting hände i ett tempo som gjorde det svårt för henne att hinna förstå vad förändringen faktiskt innebar. När kartongerna fylldes blev känslan av ett definitivt avslut allt starkare.
Till slut gick det inte längre att hålla tillbaka tårarna. Hon konstaterade att hon inte tyckte om situationen och att den var oerhört jobbig. Framför henne låg saker från ett helt liv, samtidigt som tanken på att lämna den gamla tillvaron plötsligt blev mycket verklig.
Bakom reaktionen fanns också sorgen efter Hans Wahlgren. Han gick bort i maj för två år sedan efter en tids cancersjukdom. Sedan dess har Christina behövt vänja sig vid en vardag utan mannen hon delade så många år med.
Just ensamheten gjorde stunden i huset ännu svårare. Mitt under tömningen kände Christina att situationen blev för mycket och kontaktade dottern Pernilla Wahlgren för att få hjälp. Hon ville framför allt inte behöva gå igenom allt ensam.
Sorgen efter Hans kom tillbaka med full kraft när deras gemensamma minnen skulle packas ner. Christina beskrev hur övermäktigt det kändes att plötsligt stå ensam med allt omkring sig. För henne handlade tömningen därför inte bara om ett stort hus, utan om att fysiskt plocka ihop delar av ett liv som hon och Hans hade byggt tillsammans under årtionden.
