VAL DI FIEMME. Att vara först på plats har sina tydliga fördelar. För Frida Karlsson, Jonna Sundling och Moa Ilar har dagarna inför tävlingarna bjudit på lugn, utrymme och ovanligt mycket egentid. Men samtidigt har något annat börjat ta plats i kulisserna – en känsla av att allt inte är helt som det ska på landslagets hotell.
Det är damernas tränare Stefan Thomson som är övertygad om att hotellet i den lilla bergsbyn Panchià bär på något mer än bara historia. Han har själv reagerat på märkliga detaljer, som egendomliga tavlor och personer som dykt upp utan förklaring. Om det verkligen handlar om något övernaturligt är oklart, men snacket har satt sig.
Jonna Sundling tror sig ha en enkel förklaring. Hon menar att byggnaden är gammal, troligen från 1800-talet, och att tränaren sannolikt fått ett av de äldsta rummen. Det kan räcka för att fantasin ska dra iväg. Samtidigt skämtas det om att det här är något som kommer fortsätta dyka upp i samtalen framöver.
Själva åkarna har dock inte märkt av något obehag. Tvärtom beskriver Moa Ilar stämningen som väldigt positiv. Hotellet har nästan varit tomt, vilket gett dem möjlighet att verkligen landa. Frida Karlsson berättar hur hon rört sig fritt i hotellet, gått till bastun insvept i handduk och känt sig helt hemma.
För Moa Ilar finns ytterligare en fördel – hennes rumskamrat Maja Dahlqvist anländer först senare. Det har gett henne tid att förbereda boendet i lugn och ro. Hon beskriver hur de brukar dela upp ytorna mellan sig, där ordning och kaos får varsin plats. Den här gången har hon valt det mindre rummet, så att Maja får det större när hon kommer.
Samtidigt har träningen varit i fokus. Frida Karlsson och Moa Ilar körde lättare pass i solskenet, med skratt och bilder mellan varven. För Jonna Sundling var det desto mer allvar. Hon genomförde sitt sista riktigt tunga pass inför mästerskapet, med över två timmars intensiv åkning på de krävande sprintbanorna.
Hon beskriver träningen som nödvändig för att både lära känna spåren och mentalt kliva över tröskeln inför tävling. Nu är förberedelserna i stort sett klara – med eller utan spöken i korridorerna.
