Det blev en känslosam stund mitt ute på Atlanten när Lasse Kronér, 63, och Cecilia Forss, 41, fick veta att deras tid tillsammans i samma seglarlag skulle ta slut. De två profilerna har kommit varandra nära under äventyret i Över Atlanten, och när ett oväntat besked förändrade tillvaron ombord var det svårt för dem att dölja besvikelsen. I programmets sjätte avsnitt inträffar något som deltagarna aldrig tidigare har behövt hantera i seriens historia. Kapten Gurra Krantz, 71, bestämmer sig för att göra en fullständig omfördelning av seglarlagen under färden mot Saint Martin. Beslutet kommer att påverka hela gruppen, men alla tar inte emot förändringen på samma sätt.
För Lasse Kronér är den första reaktionen allt annat än positiv. Han har trivts så bra med människorna i sitt lag att tanken på att splittras känns riktigt tung. När han får höra vad som ska hända beskriver han sin spontana känsla med ett upprepat nej. Det är uppenbart att han helst hade velat fortsätta precis som tidigare. Cecilia Forss känner likadant. Under veckorna till havs har gruppen utvecklat en gemenskap som betyder mycket för henne. Hon berättar att deltagarna har hittat ett naturligt sätt att samarbeta och umgås, där allt har fungerat nästan utan ansträngning. De har kunnat skratta tillsammans, prata om personliga saker och verkligen lära känna varandra.
Därför blir beskedet extra svårt att acceptera. Cecilia beskriver hur en sorgsen stämning spred sig i hennes grupp när de förstod att den välfungerande gemenskapen skulle brytas upp. Hon liknar deras samarbete vid ett självspelande piano och tycker att det känns tråkigt att behöva förändra något som redan fungerade så bra.
Men på andra sidan båten är känslorna annorlunda. Den tidigare simstjärnan Therese Alshammar verkar betydligt mer avslappnad inför kaptenens beslut. Hon konstaterar att det andra laget reagerar mycket starkare än hennes eget och väljer i stället att se förändringen som något som kan bli spännande. För henne finns det ingen anledning att dra för stora slutsatser innan de nya grupperna har fått prova att arbeta tillsammans.
Det är framför allt relationen mellan Lasse och Cecilia som gör situationen personlig. När de får möjlighet att prata med varandra om vad som väntar blir samtalet snabbt känslosamt. Lasse vänder sig till Cecilia och säger rakt ut: ”Jag klarar mig inte utan dig.”
Cecilia tvekar inte att svara med samma värme. ”Nej, jag klarar mig inte utan dig”, säger hon tillbaka. Deras ord visar hur stark vänskapen har blivit under resan och hur mycket de har uppskattat att ha varandra nära i den krävande miljön ombord. För Lasse har gemenskapen inte bara handlat om själva seglingen. Han berättar att det är kvällarna och nätterna som har betytt allra mest för honom. Det är då han och Cecilia har haft möjlighet att sitta tillsammans och prata, och de stunderna har blivit några av hans mest uppskattade minnen från äventyret.
Att tillbringa så mycket tid tillsammans på en båt, långt från vardagens vanliga rutiner, har alltså skapat band som deltagarna inte vill släppa. För Lasse och Cecilia innebär kaptenens beslut mer än att bara byta arbetskamrater. De måste också vänja sig vid tanken på att inte längre dela samma vardag på det sätt de har gjort hittills. Trots de starka protesterna är förändringen en del av det nya upplägget under seglingen mot Saint Martin. Hur de nya lagen kommer att fungera återstår att se. Men en sak har redan blivit tydlig i det sjätte avsnittet: Lasse Kronér och Cecilia Forss har hittat en vänskap som gör det betydligt svårare att skiljas åt än någon av dem hade önskat.
