I dag skrattar Frida Karlsson och Linn Svahn tillsammans och beskrivs som två av längdlandslagets starkaste vänner. Men bakom den nära relationen finns en historia fylld av spänning, tystnad och en rivalitet som präglade deras tonår.
I en intervju i Expressens OS-guide berättar Frida Karlsson och Linn Svahn öppet om hur relationen såg ut innan vänskapen tog form. Under de tidiga åren var de inte bara konkurrenter på tävlingsbanan – kampen pågick konstant, även utanför loppen.
Frida beskriver hur gränsen mellan träning, tävling och vardag suddades ut helt. Allt handlade om prestation och jämförelse, och eftersom det ofta stod klart att det var just de två som låg närmast varandra blev rivaliteten intensiv. Linn fyller i med att de varken kände varandra eller ville göra det – de såg sig snarare som varandras naturliga motpoler.
Den kyliga stämningen märktes tydligt. De pratade knappt med varandra, trots att de befann sig på samma platser och i samma sammanhang. Avståndet var medvetet, och ingen av dem tog ett steg närmare. I stället blev tystnaden en del av relationen.
För Linn fungerade spänningen som bränsle. Tävlandet blev personligt och drev henne att hela tiden vilja vara steget före. Tankarna kretsade kring att vinna, inte bli slagen och att hela tiden bevisa något – både för sig själv och för Frida. Först senare, när pressen lättade och perspektiven förändrades, kunde rivaliteten sakta förvandlas till respekt och vänskap.
