I denna känsloladdade familjehistoria möts en farfars dröm om att föra sitt namn vidare till sitt barnbarn av oväntat motstånd. När spänningen byggs upp kring födelsen av en ny familjemedlem förvandlas en enkel begäran till en djup spricka som ingen hade förväntat sig. Spänningen mellan att hedra familjetraditioner och anamma nya värderingar gör att alla kämpar för att hitta en gemensam grund.
Min son är 43 år gammal. Han skilde sig från sin första fru för att gifta sig med en yngre kvinna. Jag dömde honom inte. Han är ju trots allt inte så ung längre.
Vad som betyder något för mig är att han är lycklig. Det var tydligt för alla att hans nya fru gifte sig med honom för hans pengar, och ingen av våra bekanta tvivlade på det.
För att säkra sin position och föra dem närmare varandra blev den nya bruden gravid direkt. En dag kom min son och hälsade på oss, han såg otroligt glad och förväntansfull ut.
Anledningen till hans glädje var ultraljudet. Läkarna berättade att han skulle få en pojke, något som han alltid hade drömt om. Han ville att en son skulle ta över hans företag en dag.
Min man var lika glad som vår son. Han hade sin egen dröm – att få ett barnbarn som hette Frolov, vilket är ett gammalt och unikt namn i vår familj.
Inte långt därefter bestämde min man och jag oss för att besöka vår son och hans fru för att prata om vårt barnbarns namn. Min son driver ett företag, men det är helt klart hans fru som bestämmer hemma.
Så det var till henne vi tog upp ämnet. ”Har du funderat på vad du ska döpa din son till?” frågade jag henne. Hon ryckte på axlarna och sa: ”Jag har inte bestämt mig än.” Jag föreslog att han skulle döpas efter sin farfar. Hon skrattade och tänkte på sin far, som hon aldrig träffat.
Men när jag nämnde namnet ”Hanil” efter min man svarade hon snabbt: ”Nej, han kommer att bli retad i skolan med det namnet. Jag vill inte ens diskutera det.” Min son sa ingenting mot henne. Min man var uppenbarligen sårad.
Han hade varit så förväntansfull inför sitt barnbarns ankomst, och nu kände han sig besviken. Han kunde inte förstå varför hans svärdotter hade visat så lite respekt för sin svärfar. Inte nog med att hon vägrade, hon gjorde det dessutom på ett så avvisande sätt.
Vi försökte prata med vår son, men han ville inte bråka med sin fru. Efter det sätt hon reagerade på har min man tappat intresset för att träffa dem igen.
