Fem år har passerat sedan Sverige förlorade en av sina mest uppmärksammade unga rappare. För Alexandra Torgrip, 24, handlar den 21 oktober fortfarande om något djupt personligt. Hon förlorade inte bara artisten Einár, utan också pojkvännen som hade varit hennes närmaste vän och en viktig del av hennes uppväxt. Nu delar hon med sig av minnen, saknad och tankar om hur livet ska fortsätta efter en förlust som aldrig går att göra ogjord.
Den 21 oktober 2021 förändrades allt. Nils Grönberg, mer känd under artistnamnet Einár, sköts till döds i Hammarby sjöstad i Stockholm, där han bodde. Han var endast 19 år gammal. Händelsen väckte stor uppmärksamhet i hela landet och satte punkt för en musikkarriär som hade tagit fart på rekordtid. Redan som 17-åring hade Einár slagit igenom med låten Katten i trakten från 2019. Under de följande åren blev han en framträdande röst inom svensk rap och samlade en stor publik. Bland hans uppmärksammade låtar finns F Mitt X, Första klass och Gamora, som han gjorde tillsammans med Hov1. Trots sin unga ålder hann han sätta tydliga spår i den svenska musikvärlden.
Men bakom artistnamnet fanns också Nils, personen som Alexandra lärde känna och älskade under flera år. På femårsdagen väljer hon att uppmärksamma honom genom en personlig text på Instagram Stories. Tillsammans med orden publicerar hon privata fotografier, både på honom ensam och från deras gemensamma tid.
I sitt inlägg beskriver Alexandra hur svårt det fortfarande är att sätta ord på allt han betydde. Han var hennes pojkvän, men också den människa hon kunde känna sig trygg med och som följde henne under viktiga år i livet. Deras relation handlade om betydligt mer än kärlek. Det var också en nära vänskap och en gemensam historia som hon fortfarande bär med sig.
En av de starkaste delarna i hennes hälsning handlar om den tid de aldrig fick tillsammans. Alexandra skriver att hon fortfarande inte kan förstå varför hans liv tog slut så tidigt. Hon känner heller inte att åren som gått har gjort det som hände mer rättvist eller mindre fruktansvärt. Fem år har förändrat mycket, men inte betydelsen av förlusten.
Samtidigt vill hon lyfta fram en annan sida av Einár än den som ofta förknippas med hans sista dag. För Alexandra är det viktigt att människor kommer ihåg hans personlighet, hans humor, kärleken och alla drömmar han hade. Hon påminner om de vardagliga detaljerna och egenheterna som bara de närmaste fick uppleva, och som fortfarande väcker saknad.
Hon beskriver hur tomrummet märks både vid stora tillfällen och i små situationer i vardagen. Minnena finns kvar, och Nils kommer alltid att vara en del av hennes livshistoria. Samtidigt skriver hon att hennes egen berättelse måste få fortsätta, även om hon alltid kommer att bära med sig honom.
Det är också en viktig del av budskapet hon delar med sina följare. Alexandra vill inte att hela hennes identitet ska definieras av sorgen. Hon betonar att hon är mer än det svåraste hon har upplevt och att hon fortfarande vill ta vara på livet, träffa nya människor, resa, skratta, gråta och uppleva både det fina och det jobbiga som hör livet till.
På hennes sociala medier syns också glimtar från resor och upplevelser tillsammans med vänner. Hon har bland annat besökt Dubai, Bangkok och Marbella, samtidigt som hon är folkbokförd i Stockholm. Resorna visar en del av hennes vardag i dag, men säger inte allt om den saknad hon beskriver i sitt personliga inlägg.
Alexandra avslutar sin hälsning med orden ”För alltid min. För alltid älskad. För alltid otroligt saknad”. Det är en kärleksförklaring till den person hon förlorade, men också ett uttryck för att minnena inte behöver försvinna när livet går vidare.
Fem år efter Einárs bortgång fortsätter hans musik att vara en del av hans arv. För Alexandra lever minnet också kvar på ett annat plan, i allt det de upplevde tillsammans och i den framtid de aldrig fick dela. Hennes ord blir en påminnelse om att det går att vilja leva vidare och samtidigt sakna någon för resten av livet.
