Suzanne Westergren, tidigare Sjögren, har under många år varit ett välkänt ansikte inom svensk sportjournalistik. Men bakom tv-kamerorna har hon nyligen gått igenom en av de tuffaste perioderna i sitt liv. Klimakteriet har påverkat henne på ett sätt hon aldrig hade kunnat föreställa sig. Trots att hon sluppit både sömnproblem och svettningar har de kraftiga känslosvängningarna fått henne att må så dåligt att hon stundtals känt sig på väg ner i ett mörkt hål. Sorgen har blivit överväldigande och ilskan svår att kontrollera. För bara fem dagar sedan började hon med östrogenbehandling och märker redan en förbättring, även om hon ännu inte känner sig helt återställd.
Hemma på hästgården finns maken Pontus Westergren, som inte alltid gör det lättare för henne att behålla lugnet. Suzanne beskriver honom kärleksfullt som en av världens största retstickor, en man som gärna provocerar när känslorna redan är starka. Samtidigt beundrar hon hans förmåga att lösa problem och hjälpa andra. Efter tretton år tillsammans gifte sig paret, och Suzanne bytte efternamn efter att ha hetat Sjögren i 50 år. Deras vardagliga konflikter handlar framför allt om Pontus ovilja att tömma diskmaskinen eller plocka upp smutsiga strumpor. Hon berättar också att hon känner sig mest attraherad av honom när han lyckas koppla bort arbetet och verkligen vara närvarande.
Familjens liv kretsar till stor del kring hästarna. Just nu finns hela tretton hästar i stallet, och Pontus arbetar som ryttare och tränare. Suzanne ansvarar för företagets ekonomi, fakturor, bokföring och personal, samtidigt som hon ibland kör lastbil när det behövs. Deras 18-åriga dotter har dessutom två egna hästar, vilket innebär ännu fler sysslor. Trots kärleken till livet på landet erkänner Suzanne att arbetsbördan ibland blir för mycket. Minst en gång om året längtar hon efter ett enklare hus med en vanlig gräsmatta, där hon skulle slippa gårdens ständiga krav. Däremot har hon aldrig velat lämna familjen eller sitt arbete.
Sportjournalistiken har fortfarande en särskild plats i hennes hjärta. Sedan slutet av 1990-talet har Suzanne följt stora tävlingar och mästerskap, och hon fascineras fortfarande av dramatiken när idrottare vinner guld, slår rekord eller avgör viktiga matcher. Men trots sin långa erfarenhet framför kamerorna är hon långt ifrån självsäker när det gäller sitt eget utseende. Suzanne erkänner att hon ofta är mycket kritisk mot sin spegelbild och sällan känner sig riktigt nöjd. De gånger hon tycker att hon ser fantastisk ut har hon vanligtvis fått hjälp av professionella makeupartister och lösögonfransar.
Åren i offentligheten har också inneburit en hel del uppmärksamhet kring hennes privatliv. Suzanne berättar att hon genom åren blivit romantiskt sammankopplad med flera manliga kollegor, särskilt Patrick Ekwall, som fortfarande är en god vän. Men det finns ett annat kärleksrykte som hon själv är betydligt mer nyfiken på. Det gäller uppgifterna om att Pontus tidigare skulle ha haft en romans med prinsessan Madeleine. Suzanne har försökt få klarhet i saken, men maken vägrar diskutera ämnet. Något svar har hon därför inte fått. Svartsjuk är hon däremot inte och hon beskriver prinsessan som mycket vacker, särskilt på bilderna i Vogue.
Trots den senaste tidens svårigheter ser Suzanne framåt med stora förhoppningar. Hon arbetar redan med sin tredje spänningsroman och drömmer om att skriva många fler böcker. Framför allt vill hon fortsätta ha en nära relation till sina barn när de blir vuxna. Och när hon får välja den allra bästa stunden på dagen handlar det varken om tv-framgångar, hästar eller stora upplevelser. Det är middagarna när hela familjen samlas runt bordet, pratar i munnen på varandra, skrattar, skämtar och ibland svär. Mitt i allt vardagskaos hittar Suzanne den trygghet och glädje som betyder allra mest för henne.
