Camilla Läckberg har anledning att fira. Författaren, som sålt över 40 miljoner böcker och blivit ett av Sveriges största namn inom deckargenren, fyllde 52 år söndagen den 30 augusti. Men födelsedagen väckte betydligt fler känslor än bara glädje. Hemma i villan i Enskede lever Camilla tillsammans med maken Simon Sköld, 38, tidigare MMA-fighter, och deras gemensamma dotter Polly. Familjen är större än så. Från äktenskapet med Micke Eriksson har hon barnen Wille och Meja, och tillsammans med före detta polisen Martin Melin har hon sonen Charlie.
Efter en ovanligt intensiv sommar stannade Camilla upp på sin födelsedag och gjorde en personlig summering. Hon har ägnat stora delar av sommaren åt skrivandet och erkänner att tempot satt sina spår. Samtidigt finns en stor lättnad över responsen på hennes arbete. ”Första morgonen som 52. Inget smink, sömnrufsigt hår, en gnutta filter. Vilket lite summerar livet i stort på 52-årsdagen. Sliten efter att ha skrivit hela sommaren. Lycklig över att manuset fick beröm från förlaget. Stressad inför hur jag ska orka med en lite för späckad höst. Glad över allt roligt jag har framför mig närmsta halvåret. Tacksam och stolt över min familj. Galet glad alla barnen på eget bevåg kommit hem för att fira mig”, skriver hon.
Att barnen själva valt att komma hem för att uppmärksamma hennes födelsedag betyder mycket. Men mitt i stoltheten och tacksamheten finns också en annan sida. Camilla beskriver en rädsla för att hennes energi helt enkelt inte ska räcka till för människorna omkring henne.
Tankarna går framför allt till rollen som mamma och till relationen med Simon. Trots att hon beskriver både sin man och deras äktenskap i mycket kärleksfulla ord berättar hon samtidigt om en oro som hon bär på.
”Rädd jag inte ska orka finnas där för alla deras behov och vara den bästa mamman. Välsignad som har världens bästa man och äktenskap. Oro för att mitt klimakteriejag lägger krokben för att vara den fru han förtjänar”, skriver hon vidare.
Camilla har tidigare varit öppen med sina upplevelser kring klimakteriet. Nu kopplar hon den förändrade orken till en större rädsla för att dra sig undan och inte längre vara lika närvarande socialt som hon önskar.
”Ständig ångest för att jag med numera begränsad ork isolerar mig socialt och försummar dem. Livet vid 52 är sött och surt. Ebb och Flod. Ying och Yang. Men. Det är Livet.”
Trots de tunga tankarna landar hennes födelsedagsreflektion ändå i tacksamhet. Hon ser både det som skaver och allt det hon fortfarande uppskattar i tillvaron.
”Och jag är otroligt tacksam för det liv jag har, när jag idag vaknar upp som 52-åring. Tack till alla er som finns i mitt liv. Ni vet vilka ni är.”
