Utåt såg familjen Lagercrantz länge ut som själva bilden av svensk kulturelit. Olof Lagercrantz hade en närmast ikonisk position inom kulturlivet under flera decennier. Han var en hyllad författare, skarp debattör och en dominerande röst inom svensk journalistik. Vid hans sida stod hustrun Martina Ruin och tillsammans byggde de ett liv som från utsidan verkade både stabilt och kärleksfullt.
I hemmet växte fem barn upp. Yngst var David Lagercrantz, som senare själv skulle bli en av Sveriges mest uppmärksammade författare. Under uppväxten fanns känslan av trygghet där. Familjen höll ihop, middagarna fortsatte som vanligt och den offentliga bilden av Olof Lagercrantz som en respekterad kulturpersonlighet stod stadig. Men bakom väggarna dolde sig något helt annat.
År 1987 förändrades allt. En man dök plötsligt upp och hävdade att han var son till Olof Lagercrantz. Uppgiften slog ner som en bomb i familjen och skapade omedelbart kaos. Mannen var dessutom son till Olofs tidigare pianolärarinna, vilket gjorde situationen ännu mer laddad.
Innan något faderskapstest ens hade hunnit genomföras började misstankarna och frågorna växa. Martina Ruin pressades in i en brutal verklighet där hon tvingades konfrontera både rykten och sin makes tidigare liv. Det handlade inte längre bara om den påstådda sonen — utan om alla hemligheter som kanske hade hållits gömda under äktenskapet.
Faderskapstestet visade senare att mannen inte var Olofs son. Men skadan i relationen var redan skedd. Det som hade rivits upp gick inte längre att stoppa tillbaka.
David Lagercrantz har nu valt att öppna upp om den dramatiska perioden och om materialet som senare förändrade hans syn på sina föräldrar. Hans pappa skrev nämligen ner sina tankar, sin skuld och sina relationer i ett privat manuskript som aldrig gavs ut offentligt. Texten fick namnet ”Boken om smärtan”.
För David blev läsningen omskakande.
I manuskriptet beskrev Olof Lagercrantz sina otroheter och sina svek i detalj. Det som först kanske hade kunnat avfärdas som rykten eller gamla historier fick plötsligt en brutal tydlighet. Där fanns kvinnor, brev och relationer som Martina Ruin under många år aldrig fått hela bilden av.
David har berättat att hans pappa själv verkade chockad över omfattningen när han försökte minnas alla affärer från sitt liv. Det handlade inte om ett enstaka snedsteg utan om ett långt mönster som till slut slog sönder hela familjens verklighet.
Martina Ruin fick också läsa manuskriptet medan hon fortfarande levde. För henne blev det inte bara en berättelse om otrohet utan ett smärtsamt möte med allt som hade dolts bakom äktenskapets fasad. Situationen mellan makarna utvecklades till något som David beskrivit som ett emotionellt krig där båda sjönk allt djupare ner i sorg, ilska och förtvivlan.
Mitt i allt detta började också fler detaljer komma fram.
Bland Olof Lagercrantz kvarlämnade brev hittades kärleksbrev till älskarinnan Inga. Ett av de mest uppseendeväckande breven skrevs bara dagen efter bröllopet med Martina. För David blev fyndet nästan omöjligt att ta in. Det visade hur dubbellivet hade funnits där redan från början, samtidigt som familjelivet byggdes upp utåt.
Breven avslöjade dessutom att kontakten med älskarinnan var både intensiv och långvarig. Enligt David skrev hans pappa fler brev till henne än till sin egen hustru.
När David Lagercrantz senare började arbeta med sin egen bok ”Intränglingen” blev det därför inte bara en berättelse om sin pappa. Det blev också ett försök att ge mamman upprättelse. Han ville lyfta fram en kvinna som under lång tid hade stått bredvid en mäktig och beundrad man, samtidigt som hon i tysthet tvingades bära konsekvenserna av hans handlingar.
Han har beskrivit hur många kvinnor i Martinas generation offrade sina egna drömmar och behov för familjen och för sina män. När sveken sedan kom blev ensamheten enorm.
Samtidigt har David också varit öppen med att det känns riskfyllt att skriva om sina döda föräldrar på det här sättet. Ingen av dem kan längre försvara sig eller ge sin egen version fullt ut. Just därför har arbetet med boken varit både tungt och känsligt.
Historien om familjen Lagercrantz har nu blivit långt mer än en berättelse om otrohet. Det är också en skildring av skuld, tystnad, familjesår och vad som händer när en offentlig fasad till slut spricker inför alla.
