Den 7 april markerar ännu ett år i livet för Ulf Brunnberg. Men medan många hade passat på att samla familj, tända ljus och fira stort, väljer han en helt annan väg. För honom är födelsedagar inget att uppmärksamma – tvärtom. När han pratar om sin egen dag låter det nästan avvisande. Någon fest? Nej. Något firande överhuvudtaget? Inte aktuellt. Han har aldrig varit särskilt förtjust i sådana tillfällen och ser ingen anledning att börja nu.
Och det stannar inte där. Det är inte bara födelsedagar som skaver. Han riktar kritik mot högtider i stort – allt från nyår till midsommar. För honom handlar det om något mer än bara personliga preferenser. Han upplever att dessa dagar har förlorat sin mening och istället blivit något uppblåst och kommersiellt.
Han stör sig på hur människor gör stora arrangemang kring dessa tillfällen och har svårt att relatera till behovet av att fira på det sättet. Istället föredrar han en vardag som ser likadan ut oavsett datum – utan extra uppståndelse. Födelsedagen tillbringas därför lugnt, ofta ensam i huset på Lidingö. Familjen finns där, men enligt honom träffas de när det verkligen passar – inte för att kalendern säger att det är dags att fira.
Han menar också att många idag drivs av ett behov av uppmärksamhet, något han själv inte känner igen sig i. Att stå i centrum är inget han eftersträvar, och han ser inte värdet i att göra sin egen dag till en stor händelse. Samtidigt finns det en annan ton i hans resonemang – en mer eftertänksam sådan. Nyligen förlorade han en nära vän i cancer, något som fick honom att återigen reflektera över livets begränsningar.
När han pratar om framtiden gör han det med en blandning av humor och allvar. Han hänvisar till Siw Malmkvist och hennes ord om att framtiden är kort – ett konstaterande han själv känner igen sig i. Med åldern kommer också en tydligare medvetenhet om att livet inte är oändligt. Han uttrycker det rakt ut: det kan ta slut när som helst.
Och kanske förstärks de tankarna av omgivningen. Det grå vädret i Stockholm hjälper inte direkt till att lyfta humöret – snarare tvärtom. Med glimten i ögat beskriver han känslan som att redan befinna sig i dödens rike. Men trots de tunga undertonerna finns där fortfarande en tydlig personlighet: rak, kompromisslös och helt ointresserad av att följa andras förväntningar.
