Det som skulle bli flera viktiga och efterlängtade dagar för Malin Berghagen har plötsligt fått ställas in. Hälsan har satt stopp, och beskedet har gjort henne både besviken och nedstämd.
Under de senaste dagarna har Malin tvingats stryka flera punkter ur sin kalender. Bland annat fick ett planerat möte med Alicia Bah Kuhnke ställas in. Även ett författarsamtal om livet efter 50 och klimakteriet fick avbokas, liksom en boksignering som skulle äga rum på Internationella kvinnodagen. Dessutom blev en planerad lunch tillsammans med Röda Korset inställd.
Alla dessa möten betydde mycket för henne, särskilt eftersom de berörde frågor som hon länge har engagerat sig starkt i, bland annat kvinnors hälsa, välmående och stöd till människor i utsatta situationer. Orsaken är att Malin har blivit sjuk. Hon beskriver själv hur ovanligt det är för henne att drabbas av sjukdom, men att hon denna gång inte lyckades undvika den förkylning som just nu verkar spridas över hela landet.
Trots besvikelsen försöker hon behålla sin optimism. Hon hoppas att kroppen snabbt ska återhämta sig och vill inte acceptera att sjukdomen ska hålla henne borta från vardagen under en längre period.Samtidigt medger hon att dagen just nu tillbringas hemma på soffan, där hon försöker vila och ge kroppen den återhämtning den behöver. Samtidigt försöker hon sätta situationen i perspektiv och påminna sig om att det finns människor i världen som har det betydligt svårare.
Att kroppen ibland säger ifrån är något Malin tidigare har fått uppleva. För några år sedan började hon känna av kraftig oro, nedstämdhet, värk i kroppen och en tydlig brist på energi. Efter en längre period av osäkerhet fick hon till slut förklaringen när det stod klart att hon hade gått in i klimakteriet. Den tiden sammanföll dessutom med en tung period i livet då hennes pappa Lasse gick bort, vilket gjorde sorgen och den existentiella oron ännu starkare.
Malin har senare beskrivit den perioden som ett mörkt kapitel i livet. Hon kände också en stor besvikelse över att inte ha fått det stöd och den förklaring hon hade behövt från vården. Hon upplevde att situationen hade kunnat bli lättare om hon tidigare hade fått veta att förändringarna i kroppen var naturliga och tillfälliga, och att balansen i livet så småningom skulle återvända.
