Smärtan möter honom redan innan dagen ens har börjat. För Gert Fylking har vardagen blivit en ständig uppgörelse med kroppen – och situationen har inte blivit lättare med tiden.
Den 80-årige profilen drabbades för några år sedan av en mindre hjärnblödning som påverkade hans balans. Det blev en tydlig vändpunkt. Sedan dess har han tvingats anpassa sig till en kropp som inte längre samarbetar som förr.
Utöver följderna av hjärnblödningen lever han med neuropati, en kronisk och obotlig sjukdom som angriper nervcellerna. Besvären har successivt förvärrats och enligt honom själv är morgnarna särskilt svåra. Smärtan är ofta det första han känner när han vaknar, långt innan han hunnit sätta fötterna på golvet. Han beskriver tillståndet som ett helvete och konstaterar att det bara blir värre och värre.
Trots det har han inte dragit sig undan livet. Pensioneringen har inte inneburit stillhet. Tvärtom rör han sig fortfarande mellan projekt och familjeliv. Nyligen var han på väg för att hämta sin son efter en resa till England där fotboll stod på schemat. Själv följde han matchen hemifrån tv-soffan.
Han ser pensionen mer som en befrielse från arbetsplikten än som ett slut på yrkeslivet. Som skådespelare menar han att begreppet pension egentligen är ganska flytande. Just nu arbetar han med en dokumentärfilm och parallellt skriver han på sina memoarer – ett liv fullt av händelser ska sammanfattas.
Han konstaterar att han har gjort mycket genom åren, upplevt sådant som inte alla får vara med om. Med åldern har perspektivet blivit bredare. Barnen har vuxit upp, bildat egna familjer och barnbarnen är en del av vardagen. Livet fortsätter, även när kroppen protesterar.
För att hålla sjukdomen i schack tar han dagligen mediciner. Han beskriver det själv som att han får i sig en skopa piller. De tar inte bort allt, men dämpar det värsta och gör tillvaron hanterbar. Så ser verkligheten ut just nu – en balans mellan smärta, envishet och viljan att fortsätta framåt.
