Efter dokumentärserien Vad är det för hemskt med My Martens har My Martens, 38, hållit sig undan offentligheten. Frånvaron har varit påtaglig både i tv och i sociala medier. Bakom tystnaden finns en verklighet som sträcker sig långt bortom det som kunde visas på skärm.
My Martens slog igenom redan 2013 i Ensam mamma söker. Tolv år senare återvände hon till tv i en helt annan roll, när dokumentärserien följde hennes kamp mot en långvarig förföljelse som pågick i över tio år. Serien visade hur hon, med professionell hjälp, till slut kunde identifiera personen bakom trakasserierna och möta henne.
Men berättelsen var ofullständig. Under produktionen fanns flera händelser som av juridiska skäl inte kunde tas med. Det handlade om allvarliga situationer där både hennes hälsa och frihet riskerades, men där andra inblandade gjorde att materialet inte kunde sändas. Resultatet blev en version som enligt My själv inte speglade hela omfattningen av det som hänt.
Efter att serien sänts valde hon därför att kliva tillbaka för att färdigställa sin bok och självbiografi. Där ges utrymme åt de delar som inte kunde visas i dokumentären, och helheten blir mer avskalad och sårbar än vad tv-formatet tillät.
Förföljelsen tog sig många uttryck genom åren. Falska anklagelser spreds, arbetsgivare kontaktades, familj och vänner drogs in och hotfulla brev blev en del av vardagen. Belastningen blev till slut så tung att My drabbades av både utmattning och depression. Under perioder var hennes tillstånd så allvarligt att hon knappt kunde lämna sitt hem.
Den största sorgen är dock kopplad till sonen Ludvig, som i dag är 15 år. Förföljelsen inleddes när han var fem, och My beskriver hur kampen mot rädsla och press tog tid och kraft från hans uppväxt. År som borde ha präglats av närvaro och trygghet försvann i ett parallellt liv av försvar och oro.
I dag försöker My Martens samla ihop det som splittrats under åren. Tystnaden efter dokumentären har inte handlat om att dra sig undan sanningen, utan om att ge den utrymme i sin helhet – på ett sätt som hon själv kan stå för.
