Det hände tidigt på morgonen utanför Nova Scotias kust. Lokala fiskare, vana vid havets tystnad och jämna rytm, stannade upp för första gången på många år, oförmögna att tro sina ögon.
Havet var lugnt. Det var varken vind eller vågor. Men plötsligt, mitt i viken, började vattnet koka – som om någon hade satt på en gigantisk panna under ytan. Luftbubblor steg upp med otrolig hastighet och ytan bubblande som en vulkanisk källa.
”Det finns något levande där inne”, ropade en av fiskarna och grep efter sin kikare. ”Det rör sig!”
Några sekunder senare dök något runt, enormt och märkligt slätt upp ur vattnet. Solens strålar reflekterades från dess yta och skapade effekten av ett gigantiskt öga som öppnade sig i viken.
Fiskarna förstod inte vad de såg. Vissa trodde att det var en ny typ av undervattensfarkost. Andra trodde att det var en del av ett gammalt skepp eller vetenskaplig utrustning. Men ingen känd typ av teknik hade en sådan form.
Fläcken på vattnet växte, och det blev snart klart att det inte bara var en bubbla eller flytande skräp. Objektets yta var slät och genomskinlig, som glas, men den reflekterade inte ljuset helt. Det verkade som om det rörde sig inuti.
En av ögonvittnena filmade allt med sin mobiltelefon. Filmen visar hur ”ögat” tycks observera båtarna och vänder sig långsamt, som ett levande väsen. Och sedan, på ett ögonblick, skummade ytan igen och objektet försvann, och lämnade efter sig endast varmt, knappt ångande vatten.
Nästa dag spärrades området av. Militären anlände. Vattnet i viken var onormalt varmt och instrumenten registrerade starka fluktuationer i magnetfältet.
När journalister försökte ställa frågor svarade kustbevakningens representanter kortfattat:
”Det finns inget hot. Detta är ett naturfenomen.”
Men lokala fiskare är övertygade om att naturen inte har något med saken att göra.
Sedan dess ser någon varje natt ett svagt blått sken vid horisonten. Det blinkar i exakt en sekund och försvinner sedan, som om havet fortfarande blinkar med sitt gigantiska öga.
