När Alina lämnade föreläsningssalen skakade hennes händer. Professorn sa torrt: ”Din kunskapsnivå ligger under minimikravet.” Hon hade misslyckats med den viktigaste tentamen, som hon hade förberett sig för i sex månader. Alla hennes drömmar om en magisterexamen, en karriär och erkännande gick i kras.
Hennes vänner tröstade henne, hennes föräldrar klagade och föreläsaren själv sa:
”Alla är inte skapta för vetenskap. Acceptera det och gör något annat.”
Dessa ord fastnade i hennes minne. Men istället för att ge upp stängde Alina in sig hemma och lovade sig själv att hon skulle bevisa att han hade fel. Hon studerade på nätterna, arbetade på dagarna, skrev artiklar, skickade dem till tidskrifter och diskuterade med redaktörer. Tills hon en dag fick ett brev som började med orden:
”Kära fru Orlova, din forskning har rekommenderats för publicering…”
Från det ögonblicket tog allt fart: erbjudanden, stipendier, inbjudningar till praktikplatser. Ett år senare återvände hon till samma universitet och gick in i samma föreläsningssal. Men nu satt hon inte vid ett skrivbord, utan stod vid tavlan. Hon såg in i ögonen på studenterna, bland vilka även professorn fanns.
Det han sa till henne då kommer hon att minnas för alltid.
Men det viktigaste är att hon bevisade att ett nederlag kan vara en ny början.
