Det började en helt vanlig måndag. Brevlådorna i en gammal femvåningsbyggnad var fyllda med identiska kuvert – vita, utan avsändaradress. Alla boende fick samma brev.
Inuti låg ett papper med fet stil och ett kort meddelande:
”Lämna inte din lägenhet efter midnatt på fredag.”
Först trodde alla att det var någons dumma skämt. Tant Greta, en pensionär från första våningen, skrattade och sa att det nog var barnen från granngården som försökte skrämma folk. En ung granne från tredje våningen försäkrade alla att han hade sett något liknande på internet – ”skrämmande historier för lättlurade”.
Men ju närmare fredagen kom, desto tyngre blev stämningen i huset. Folk diskuterade breven allt oftare i korridorerna och köken. Ingen erkände att de var rädda, men på natten var lamporna i fönstren tända längre än vanligt.
På fredagskvällen fastnade hissen mellan våningarna. En grannes hund ylade oavbrutet. Någon påstod sig ha hört fotsteg i trapphuset, även om kamerorna inte visade något.
När klockan slog midnatt satt nästan alla invånare hemma och höll andan. Ingen vågade titta ut genom fönstret eller öppna dörren.
Endast en person bröt mot förbudet. Lisa, en student, tyckte att det var nonsens och gick ut i korridoren för att slänga soporna. Hennes fotsteg ekade i tystnaden… och sedan hörde alla ett konstigt ljud. Det var som om någon rev papper, dussintals, hundratals ark.
Nästa morgon hade alla boende fått ett nytt brev i sin brevlåda. Men nu hade texten ändrats:
”Vi varnade er. Titta upp.”
När de boende tittade upp såg de att hela trapphusets tak var täckt av hundratals identiska brev, staplade på varandra. Och bland dem fanns ett fotografi. Det visade alla dem, de boende i huset, men bilden hade uppenbarligen tagits kvällen innan, i deras egna lägenheter.
Vem tog fotot? Hur hamnade det i breven? Det fanns inget svar.
Sedan dess har folk aldrig diskuterat de märkliga breven igen. Men varje gång de öppnar sin brevlåda ryser de. För kuverten kommer fortfarande.
Och varje nytt brev är en varning som alltid besannas.
