”I går smakade mitt barnbarn lärkbarr för första gången – och det förde mig direkt tillbaka till min barndom…” 🌿 Vi brukade knapra på allt som naturen bjöd på – blommor, rötter, bär, till och med vild lök vid floden. Det handlade inte om hunger. Det handlade om nyfikenhet, frihet och glädje. 🌱 Har du någonsin smakat på något bara för att se hur det är? Kolla in artikeln för hela historien – det är en nostalgisk resa som är värd att ta.👇
Igår smakade mitt barnbarn lärknålar för första gången – och han älskade dem. Det väckte en flod av minnen från min barndom, när vi utforskade och åt alla slags vilda växter och örter bara för skojs skull.
Det finns så många historier jag skulle kunna berätta om den tiden. Den första jag kommer att tänka på handlar om en växt som vi brukade kalla ”vattenmeloner”, fast det egentligen bara var ett slags vörtgräs.
Den växte vid vägkanten, och vi brydde oss inte om hur dammig eller smutsig den var. Vi tog tag i den med våra bara händer, blåste kanske bort smutsen och åt den utan att tveka.
Vi var inte hungriga – det handlade inte om att vi behövde mat. Det var bara vårt sätt att lära känna världen omkring oss. Har du någonsin provat att smaka på en istapp eller slicka på en kall metallsläde bara för att se hur det känns? Vi ville prova allt.
När syrener och akacior blommade åt vi deras blommor. Vi letade särskilt efter syrenblommor med fem kronblad – de ansågs vara lyckobringande och speciella.
Vi nafsade också på unga lönnskott och sötklöverblommor.
Nere vid floden växte vildlök i flodslätterna. De var godare och sötare än de som fanns på marknaden. Om vi hittade dem åt vi oss mätta och tog med oss lite hem till mamma för att använda i pajer.
En annan favorit var hästsorrel – syrlig och uppfriskande, vi åt den ofta.
En sak som jag verkligen älskade var nattskuggsbär. Vi åt bara de helt mogna svarta. De hade en märklig men minnesvärd smak.
Jag minns också vilda körsbär från pionjärlägret som jag brukade besöka varje sommar. De var mycket sötare än köpta körsbär, och vi smög alltid i oss en handfull när ingen såg.
Majs var en annan rolig delikatess – vi åt den rå och använde skalen till att göra små dockor av.
Rönnbär var en del av både våra snacks och vårt hantverk. Vi åt dem och trängde dem också till halsband och armband. Jag är säker på att om vi hade behållit dem alla skulle de sträcka sig över en kilometer.
En gång provade jag till och med roten av ett vassrör. Jag minns fortfarande den smaken. För att få den fick vi paddla vår båt in i vassen och försiktigt dra ut den med roten.
Vass växer i grumligt vatten, så vi var tvungna att rengöra roten väl innan vi skar upp den. Inuti fanns vita strån som smakade lite som mannagryn – mjuka och fina.
Har du någonsin provat vassrot?
Naturligtvis älskade vi också smultron och fågelbär. Våra munnar blev mörka av saften, men det gjorde oss inget. Det fick oss att skratta och le.
Det här är bara några av alla de saker vi brukade hitta och smaka på när vi lekte utomhus. Naturen var vår lekplats – och vårt skafferi.
