”En pojke och en schimpans som växer upp tillsammans? 🤯🐵👦 Låter konstigt, eller hur?” Då har du förmodligen inte hört talas om detta fascinerande experiment som genomfördes under förra seklet. 🧪🔬 Resultaten chockade alla! 😲 Alla detaljer avslöjas nedan i artikeln. 📖🔍👇
För nästan 90 år sedan genomfördes ett mycket kontroversiellt experiment – ett som fortsätter att väcka debatt än i dag.
En av de centrala personerna i den här historien var Winthrop Kellogg, en psykolog som i slutet av 1920-talet letade efter en banbrytande avhandling som skulle etablera hans namn i den vetenskapliga världen. Han hade alltid varit fascinerad av så kallade *Mowgli-barn* – människobarn som uppfostrats av djur och som senare haft svårt att återintegreras i det mänskliga samhället.
Kellogg funderade över hur man skulle kunna studera samspelet mellan ett djur och ett människobarn i en kontrollerad miljö. Att skicka ut en bebis i naturen var uppenbarligen inte aktuellt, så han tänkte ut ett annat tillvägagångssätt – att ta in ett djur i ett mänskligt hushåll. Vid den här tiden hade Kellogg och hans fru Luella precis fått sonen Donald. Att hitta rätt motsvarighet till djuret var dock ingen lätt uppgift.
År 1931, när Donald var tio månader gammal, lyckades paret Kelloggs skaffa en schimpanshona vid namn Gua från Yale Research Center. Gua var bara 7,5 månader gammal och därmed nästan lika gammal som deras son.
Paret bestämde sig för att uppfostra Gua och Donald som jämlikar och behandlade dem som om de vore syskon. Båda hade egna spjälsängar med sängkläder, var klädda i barnkläder och lekte med leksaker. De försågs även med hygienartiklar och läromedel.
Gua anpassade sig snabbt till sin nya miljö. Hon föredrog att sova i spjälsäng och blev frustrerad när hon nekades en madrass. Winthrop observerade att hon utvecklades snabbare än Donald – hon lärde sig snabbt att dricka ur en mugg, använda en sked, sträcka sig efter föremål och till och med öppna dörrar.
Denna snabba utveckling var dock inte förvånande. Schimpanser har en kortare livslängd än människor, i genomsnitt 40-45 år, och kommer i puberteten vid fyra års ålder – långt tidigare än människor, som vanligtvis kommer in i tonåren vid 13-14 års ålder.
Inom sex månader följde Gua enkla instruktioner och uttryckte sina behov på ett effektivt sätt. Hon hade dock svårt att klara av uppgifter som att använda potta eller hantera en penna. Föga förvånande visade hon inte heller någon förmåga att tala.
När Donald blev äldre och började utveckla sin språkförmåga hände något oväntat – han började härma Gua i stället. Han kopierade hennes ljud och rörelser i stället för att utvecklas i riktning mot mänskligt tal.
Detta resultat gjorde familjen Kelloggs oroliga. Bara tio månader in i experimentet bestämde de sig för att avbryta och drog slutsatsen att ett människobarn skulle imitera en apa mycket lättare än en schimpans skulle kunna anpassa sig till mänskliga beteenden.
Kelloggs experiment blev vida känt och gav upphov till en intensiv debatt. Vissa berömde hans forskning för dess insikter om utveckling och inlärt beteende, medan andra kritiserade honom för de etiska konsekvenserna – både i förhållande till hans son och schimpansen.
År 1933 publicerade Kellogg och hans fru en bok där de redogjorde för sina observationer och tog upp det komplexa förhållandet mellan arv och miljö. Det är dock inte mycket som är känt om Donalds senare liv. Gua skickades tillbaka till forskningscentret, men tragiskt nog avled hon ett år senare i lunginflammation.
Decennier senare är experimentet fortfarande ett slående exempel på de etiska dilemman som finns inom vetenskaplig forskning.
