Det har varit några känslomässigt intensiva dagar för Kristin Kaspersen. Den folkkära programledaren har länge haft många bollar i luften, men nyligen kom en punkt då energin helt enkelt inte räckte till. Nu delar hon med sig av hur hon tog sig igenom den tunga stunden och varför hon trots allt inte ångrar de stora förändringarna i sitt liv. På Instagram har 57-åringen under de senaste dagarna visat en mer sårbar sida av sin vardag. Bakom arbetet, planerna och allt som händer finns också en människa som ibland behöver stanna upp. Och den senaste tiden har pressen blivit särskilt påtaglig.
Under lördagen berättade Kristin att hon vaknat utan den kraft hon vanligtvis brukar ha. Det var mycket som pågick samtidigt, både sådant hon själv hade valt att sätta i gång och omständigheter som låg utanför hennes kontroll. Känslan av att inte riktigt orka med allt fick henne att reflektera över hur mycket hon egentligen hade tagit på sig. Det handlade inte om att hon hade slutat uppskatta sitt aktiva liv, utan snarare om att flera saker hade sammanfallit under en period då hon redan var trött. Men bara ett par dagar senare hade något förändrats. Under måndagskvällen återkom Kristin med ett nytt inlägg, den här gången med en betydligt ljusare ton.
Hon berättade att hon hade tagit sig ut till skärgården en stund och därefter ägnat söndagen åt att komma i kapp med arbetet. Den korta pausen hade gjort skillnad, och hon kände sig åter redo att möta veckan.
Samtidigt var hon öppen med att återhämtningen också hade handlat om att våga släppa fram känslorna.
”Ibland behöver jag bara få låta tårarna komma”, skrev hon och förklarade att den senaste tidens intensitet hade gjort henne oerhört trött.
För Kristin är det dock viktigt att se hela bilden. Hon tycker om att vara aktiv, arbeta och ha saker att se fram emot. Dessutom är mycket av det som fyller hennes kalender resultatet av beslut hon själv har fattat.
Det är just där den större livsförändringen kommer in. Programledaren har insett att hon inte längre vill nöja sig med att dagarna bara passerar. Hon vill känna att hon verkligen använder sin tid till sådant som betyder något.
”Jag vill inte bara känna att livet pågår, jag vill leva mitt liv. Och för att göra det så behövde jag förändringar”, skriver hon.
Att genomföra de förändringarna har emellertid inte varit helt enkelt. Kristin beskriver perioden som rörig, men konstaterar också att det ofta är så när man försöker skapa något nytt i sitt liv.
Trots de jobbiga känslorna under helgen blev måndagen en påminnelse om hur snabbt situationen kan förändras. Tillsammans med en kollega fick hon möjlighet att ta tag i sådant som väntat, reda ut problem och lägga upp planer för det som kommer härnäst.
Arbetsdagen innehöll dessutom både frukost och lunch på restaurang. Det blev en dag som Kristin själv beskrev som magisk, en tydlig kontrast till hur hon hade känt sig bara två dagar tidigare.
Den snabba vändningen fick henne att fundera över uttrycket att allting har sin tid. Hon kan se en poäng i det, men tycker samtidigt att människor också har möjlighet att påverka hur de använder den tid de faktiskt har.
För hennes egen del blev det avgörande att lyssna på vad hon behövde och agera utifrån det, i stället för att bara fortsätta i samma tempo.
”Jag är glad jag tog ansvar för det jag behövde”, konstaterar hon och berättar att det den här gången räckte med några dagar för att hitta tillbaka till energin.
Kristins senaste uppdateringar ger därmed en inblick i en period som rymmer både trötthet, tårar och framtidstro. Hon har inte försökt dölja att förändringarna stundtals är påfrestande, men står samtidigt fast vid varför hon valde att göra dem.
För även om vägen framåt ibland känns stökig är hennes mål tydligt: att inte bara låta livet passera, utan faktiskt leva det.
