Det som skulle bli ett nytt, härligt kapitel för Sofia Ståhl och Tareq Taylor har också blivit en av deras mest krävande perioder. Efter två år av omfattande renovering är parets drömhus nästan färdigt. Men bakom framstegen finns en vardag där Sofia stundtals känner att krafterna inte räcker till. Hälsocoachen Sofia Ståhl, 38, och tv-kocken Tareq Taylor, 58, har byggt upp ett gemensamt liv sedan kärleken växte fram under arbetet med tv-programmet Lyckomaten. Hösten 2021 blev de ett par och sedan dess har mycket hänt. De har gift sig och fått dottern Evy, som nu är ett år gammal.
Samtidigt har de lagt enormt mycket tid och energi på att förverkliga drömmen om ett eget hus i Stockholms skärgård. Renoveringen har pågått i två år och följare har kunnat se hur projektet utvecklats genom parets uppdateringar på Youtube och sociala medier. För en tid sedan kom ett efterlängtat besked från Tareq. Han berättade att huset snart skulle vara redo för besiktning och att det som mest återstod ungefär en månad innan den stora renoveringen kunde betraktas som färdig. Men för Sofia innebär det inte att vardagen plötsligt blivit lättare. Tvärtom beskriver hon hur den sista delen av projektet sammanfaller med en period då familjen redan har alldeles för mycket att hantera.
I ett personligt Instagraminlägg berättar hon att det nästan är svårt att sätta ord på situationen. Arbetslivet fortsätter i högt tempo, familjens behov måste tillgodoses och samtidigt kräver huset fortfarande uppmärksamhet. Allting händer på en gång, utan att det finns särskilt mycket utrymme att stanna upp.
Sofia förklarar att hon och Tareq försöker få ihop en vardag där antalet uppgifter och åtaganden blivit större än vad som egentligen känns rimligt. Det är en situation där hon upplever att de måste fortsätta, även när orken tryter.
”Det är ärligt talat ren och skär överlevnad och man vet att enda vägen är framåt, det är bara att köra på tills det blir färdigt för det finns inga alternativ”, skriver hon.
Det är heller ingen hemlighet att husprojektet har krävt stora uppoffringar. Både Sofia och Tareq har tidigare berättat att renoveringen inneburit påfrestningar, inte bara för ekonomin utan också för det psykiska välbefinnandet.
Nu när slutet faktiskt börjar synas beskriver Sofia en märklig blandning av känslor. Hon kan känna glädje och uppskatta livet samtidigt som hon är fullständigt utmattad av allt som måste göras. För henne är det viktigt att skilja mellan hur hon mår som person och hur hon upplever den pressade livssituationen.
”Jag mår däremot inte bra i vår livssituation som kretsar kring att bygga hus och av att det är för mycket på en gång (och har varit under flera års tid)”, förklarar hon.
Hon berättar också om hur känslorna kan växla snabbt. Ena stunden vill hon bara slippa allt ansvar som följer med bygget. Nästa stund försöker hon hitta lösningar och fortsätta hålla humöret uppe. Hon beskriver sig själv som trött, överbelastad och sliten, men samtidigt ofta glad.
För att klara dagarna försöker Sofia skapa små andningspauser. En varm kopp te, en stund i soffan eller en promenad med barnen kan ge lite återhämtning när resten av livet går i högt tempo.
Det hon verkligen längtar efter är däremot något betydligt enklare än ännu ett stort projekt. Sofia drömmer om att få vara ostörd några dagar, slippa alla måsten och äntligen kunna använda sin fritid till att umgås med familjen.
Hon ser också fram emot den dag då huset inte längre är en arbetsplats fylld av uppgifter, utan ett hem där de kan hitta på saker tillsammans och njuta av det de har skapat.
Samtidigt har den krävande tiden fått henne att reflektera över hur motsägelsefullt livet kan vara. Det går att känna tacksamhet och glädje, men också frustration och trötthet, utan att någon av känslorna behöver vara mindre verklig.
”Livet påminner återigen om att ingenting är bara en sak, ingenting är svart eller vitt. Flera saker existerar alltid samtidigt”, skriver Sofia.
Med renoveringens slut inom räckhåll hoppas hon nu kunna lämna den mest intensiva perioden bakom sig. Men hennes berättelse visar att även ett efterlängtat drömprojekt kan kräva betydligt mer än man först föreställt sig.
