Thomas Di Leva har levt stora delar av sitt liv i rampljuset, men bakom musiken finns en vardag som ser betydligt lugnare ut. Tillsammans med hustrun Sofie, som är 20 år yngre, har artisten byggt upp ett familjeliv där små stunder betyder minst lika mycket som stora framgångar på scenen. Nu berättar han om relationen, familjens rutiner och vad som egentligen händer hemma när Sofie reser bort några dagar.
Thomas och Sofie har varit tillsammans sedan 2009. Efter alla dessa år är kärleken fortfarande en självklar del av artistens liv, och han skämtar om att deras relation nästan känns tusen år lång med dagens mått mätt. Att Sofie uppskattar hans musik har också varit viktigt. Thomas konstaterar med humor att det knappast hade varit särskilt naturligt att bilda familj med någon som inte stod ut med det han ägnar så mycket av sitt liv åt.
Paret har en gemensam son, och för Thomas har familjelivet blivit en viktig motvikt till det intensiva arbetet som artist.
Trots att han fortfarande skriver musik, spelar in nya låtar och förbereder kommande projekt är det ofta de enkla stunderna hemma som han längtar mest efter.
När han turnerar reser han ofta ensam. Hotellrummen och timmarna på resande fot ger honom gott om tid för sig själv, vilket gör att han inte känner något större behov av ensamhet när han väl kommer hem.
Då vill han i stället umgås med familjen, äta tillsammans, prata och koppla av i soffan.
Men ibland kan även Thomas uppskatta att huset blir alldeles tyst.
När Sofie åker till Söderhamn för att hälsa på släktingar under några dagar märker han hur mycket mer tid som plötsligt finns tillgänglig.
Han berättar skämtsamt att det nästan är förvånande hur stor skillnaden blir när vardagens gemensamma rutiner tillfälligt försvinner.
Den extra tiden använder han bland annat till att arbeta med nya låtar, promenera i skogen eller ta ett dopp i en sjö.
Men även om han uppskattar friheten är det framför allt tystnaden som gör att han märker att Sofie inte är hemma.
I vardagen har hon dessutom en viktig roll när det gäller att påminna honom om att ta hand om sig själv.
Thomas berättar att han lätt blir så uppslukad av arbetet att han glömmer bort grundläggande saker som att dricka vatten.
Då brukar Sofie ingripa och påminna honom om att ta ett glas.
Det är inte svårt att förstå varför sådana påminnelser ibland behövs. Thomas erkänner nämligen att hans arbetsdagar kan bli mycket långa.
Vissa kvällar sitter han i studion ända fram till klockan tre på natten, för att sedan gå upp redan vid åtta på morgonen.
Han beskriver sitt mående som harmoniskt, men medger att han gärna skulle vilja få lite mer sömn. Till och med hans släktingar undrar hur han orkar hålla tempot.
Samtidigt finns det gott om stunder då han väljer att ta det lugnt.
En av favoritplatserna hemma är familjens altan, där det finns en bekväm soffa och utsikt över naturen.
Från april och nästan hela vägen till oktober brukar familjen tillbringa mycket tid där. De fikar, pratar och tittar på fåglarna och djuren som rör sig i närheten.
Eftersom bostaden ligger nära ett naturreservat finns det gott om djurliv att följa.
Ibland dyker grannarnas katter upp på besök, och någon gång händer det även att en hund kommer springande.
Thomas tycker att det är underhållande att sitta med en kopp te och se vad som händer runt omkring huset.
En vacker räv som passerar gården kan faktiskt bli en av dagens absoluta höjdpunkter.
Det säger en hel del om hur artisten ser på livet i dag.
Trots att han fortfarande kan glädjas åt stora musikaliska framgångar behöver det inte vara en fullsatt konsert eller höga lyssningssiffror som gör en dag speciell.
Ibland räcker det med ett oväntat möte med naturen.
Även i köket har Thomas sina tydliga vanor.
Han har varit vegetarian sedan han var 18 år och berättar att kosthållningen numera är en så naturlig del av livet att han knappt funderar över den.
När ingen annan i familjen känner för att laga mat brukar han själv ställa sig vid spisen och göra en indiskinspirerad linssoppa.
Den innehåller bland annat linser, kikärtor, curry, lök, tomat och olika grönsaker. Mot slutet lägger han gärna i böngroddar.
Enligt Thomas tar rätten ungefär en kvart att laga, vilket han tycker är ganska snabbt jämfört med hur tidskrävande vardagssysslor kunde vara förr.
Han föredrar dessutom ekologiska livsmedel och köper gärna ekologiska apelsiner, som är en av hans favoritfrukter.
När Sofie skickar en inköpslista brukar han följa den, men erkänner att han ofta kommer hem med några extra saker också.
Bakom den vardagliga sidan finns samtidigt den mer andliga Thomas Di Leva som publiken känner igen.
Meditation har länge varit en viktig del av hans liv, och han berättar om en ovanlig upplevelse från Egypten.
Vid ett besök i Kairo betalade han och några andra svenskar vakter för att få tillbringa en natt inne i Kungens kammare i Keopspyramiden.
Där satt gruppen och mediterade tillsammans, något Thomas fortfarande minns som en fantastisk upplevelse.
Vid ett annat tillfälle betalade de återigen vakterna och fick möjlighet att klättra upp på pyramiden under natten.
Från toppen såg de solen gå upp över Kairo, en syn som gjorde starkt intryck på honom.
Även i dag avslutar Thomas gärna kvällarna med meditation. Innan han somnar brukar han blunda och upprepa ett mantra i takt med andetagen.
Men hans lugna inställning betyder inte att han har dragit ner på musiken.
Tvärtom befinner han sig i en kreativ period med flera nya singlar. Under 2027 planerar han dessutom att släppa ett album med nya versioner av sina äldre låtar.
Bland de klassiker han fortfarande uppskattar finns Naked Number One, Vem ska jag tro på?, Miraklet och Vi har bara varandra.
Han berättar att även yngre lyssnare har upptäckt hans musik, något som gör det extra roligt att återvända till låtar från tidigare delar av karriären.
Att vissa förknippar honom med 1980-talet bekymrar honom inte. Thomas menar att det viktigaste är att fortsätta göra sådant han själv tycker om, snarare än att försöka kontrollera hur andra uppfattar honom.
Om han aldrig hade slagit igenom som artist tror han att han kanske hade arbetat som meditationslärare eller coach.
Men efter nästan fyra decennier i musikbranschen är han fortfarande engagerad i sitt skapande.
Och när arbetsdagen väl är över finns Sofie och familjen där hemma.
För Thomas Di Leva verkar det vara just kombinationen av kreativ frihet, kärlek och en lugn vardag som gör livet meningsfullt.
Han kan tillbringa natten i musikstudion, resa runt i landet och stå inför stora publikhav. Men när han återvänder hem är det ofta de små ögonblicken tillsammans med Sofie och familjen som betyder allra mest.
