Nanne Grönvall, 64, har gått igenom ännu en svår period i livet. Efter att ha drabbats av cancer för andra gången berättar den folkkära artisten nu om den oro som fortfarande finns kvar, trots att hon fått positiva besked om sin behandling. Det är framför allt tankarna på barnen och barnbarnen som berör henne allra mest. För många förknippas Nanne med energi, humor och en stark scennärvaro. Men bakom den offentliga bilden har hon under det senaste året behövt hantera en situation som väckt både gamla minnen och nya rädslor.
Det var i december som hon berättade att hon återigen hade fått cancer. Beskedet kom ungefär 20 år efter att hon första gången behandlades för bröstcancer. Den gången genomgick hon både operation och efterföljande behandling. Efter tio år blev hon friskförklarad och kunde gå vidare med livet. Men den nya diagnosen blev en påminnelse om att en tidigare friskförklaring inte innebär någon absolut garanti för framtiden.
När Nanne offentliggjorde beskedet på Instagram berättade hon själv om hur sjukdomen hade återkommit efter alla dessa år.
I januari genomgick hon en operation där det ena bröstet togs bort. Efter ingreppet fick hon ett betydelsefullt besked: cancern hade inte spridit sig vidare.
Det var en stor lättnad, men det betydde inte att hela upplevelsen omedelbart kunde läggas bakom henne.
Nanne har tidigare berättat att hennes fortsatta behandling består av läkemedel som hon ska ta under åtta år, i stället för att genomgå strålbehandling.
Att vänja sig vid medicinerna har varit en process. När hon nyligen deltog vid premiären av musikalen Torka aldrig tårar berättade hon att kroppen successivt börjat anpassa sig bättre till behandlingen.
Hon beskrev sitt mående som bra utifrån omständigheterna och betonade hur tacksam hon är över att ha fått möjlighet till både operation och medicinsk behandling.
Nanne uttryckte också stor uppskattning för den svenska cancervården och den hjälp hon fått under sjukdomsperioden.
Trots de svåra erfarenheterna försöker hon hålla fast vid en positiv inställning och uppskatta vardagen.
Men det finns en annan del av sjukdomsresan som inte är lika synlig.
I Framgångspodden berättar Nanne att det inte bara är kroppen som har påverkats av cancerbeskedet. Även känslorna och tankarna har förändrats.
Hon beskriver en period fylld av oro, rädsla och funderingar kring framtiden.
En av de svåraste tankarna handlar om huruvida hon kommer att få fortsätta vara en del av sina barnbarns liv.
Det är en fråga som har återkommit under sjukdomsperioden, även efter beskedet att cancern inte hade spridit sig.
För Nanne handlar oron framför allt om familjen. Hon förklarar att rädslan för att inte längre kunna finnas där för barnen och barnbarnen ofta känns större än tankarna på hennes egen situation.
Det är just den känslan som gör hennes berättelse så personlig. Samtidigt som hon känner tacksamhet över behandlingen bär hon fortfarande på en osäkerhet inför det som ligger framför henne.
Hon beskriver därmed två sidor av samma upplevelse: lättnaden över att ha fått hjälp och rädslan som kan finnas kvar efter ett allvarligt sjukdomsbesked.
Att hon tidigare genomgått en cancerbehandling gör också att den senaste perioden fått en särskild betydelse.
Första gången kunde hon så småningom lägga sjukdomen bakom sig. När cancern återkom efter två decennier blev hon tvungen att återigen förhålla sig till behandlingar, läkarbesked och frågor om framtiden.
Samtidigt försöker Nanne fortsätta leva sitt liv och vara närvarande i de stunder hon får tillsammans med familjen.
Hennes ord visar att ett positivt medicinskt besked inte automatiskt innebär att all oro försvinner.
För henne har den psykiska delen av sjukdomsresan varit minst lika verklig som den fysiska.
Även om hon i dag berättar att hon mår bättre och har vant sig mer vid medicinerna, finns det fortfarande känslor som behöver få ta plats.
Nanne väljer att vara öppen med dem och berättar om både sin tacksamhet och sin rädsla utan att försöka dölja hur mycket familjen betyder för henne.
Efter två cancerbesked med 20 års mellanrum har hon fått anledning att reflektera över vad som är allra viktigast i livet.
Och för Nanne är svaret tydligt: att få fortsätta finnas där för dem hon älskar.
