Claes Månsson har under flera decennier varit ett välbekant ansikte för den svenska publiken. Men bakom alla roller och framträdanden finns också en historia om tuffa hälsoprövningar. Nu berättar den 76-årige skådespelaren att han förra året drabbades av en hjärtinfarkt, något som fått honom att se på både åldrandet och livet med nya ögon. Trots allt han har gått igenom fortsätter Claes att vara verksam som skådespelare. Många minns honom från humorserien Lorry och hans långa tid på Dramaten. Tidigare under 2026 syntes han dessutom i filmen Je m’appelle Agneta, där han gestaltade Einar, mannen som huvudpersonen Agneta flyttar hem till. Men samtidigt som karriären fortsatt har kroppen påmint honom om att åren faktiskt går.
Hjärtinfarkten inträffade under 2025 och gjorde att Claes behövde genomgå en ballongvidgning. Behandlingen används för att öppna förträngda blodkärl och förbättra blodflödet. Efter ingreppet har han fortsatt att besöka vården för regelbundna undersökningar. Resultaten har varit positiva och han beskriver själv att hjärtat fungerar som det ska, även om han ibland märker av sin ålder rent fysiskt.
Det är långt ifrån första gången Claes har ställts inför en allvarlig hälsosituation. Redan 2004, när han var 54 år gammal, började något märkligt hända under ett framträdande på Dramatens stora scen. Känseln i fingrarna försvann. Han tog sig hem, men senare under natten vaknade han och upptäckte att ena kroppshalvan var förlamad. Rädslan blev enorm.
När Claes 2014 deltog i Stjärnorna på slottet berättade han om den skrämmande upplevelsen. På sjukhuset konstaterades att han hade fått en stroke. Läkarna kunde däremot inte lokalisera blodproppen, och han fick återvända hem med blodförtunnande läkemedel. Den följande tiden blev mycket påfrestande. Under nästan två månader drabbades han av återkommande TIA-attacker, ibland en om dagen. Det tog sedan omkring två år innan han kände sig psykiskt återhämtad.
Men erfarenheterna förändrade också hans sätt att leva. Efter stroken började Claes ifrågasätta varför han skulle skjuta upp sådant han verkligen längtade efter. Ett konkret resultat blev köpet av en lägenhet i Frankrike. Tidigare hade han tänkt vänta till pensionen, men insikten om hur snabbt livet kan förändras fick honom att prioritera sina drömmar tidigare.
Den senaste hjärtinfarkten har inneburit ytterligare en förändring. Claes upplever att han numera bryr sig mindre om andras bedömningar och vågar förhålla sig friare till kritik. Negativa recensioner av Je m’appelle Agneta skulle tidigare ha påverkat honom mer. Samtidigt konstaterar han med självdistans att kritiken uppenbarligen fortfarande betyder något, eftersom han över huvud taget tar upp den.
Till de tidigare hälsoproblemen kommer också besvär med foten. Claes har svårt att gå ordentligt och behöver därför använda käpp som stöd. Ändå är det inte bara de fysiska begränsningarna som präglar hans berättelse. Efter en stroke, upprepade TIA-attacker och en hjärtinfarkt beskriver han framför allt hur hans inställning har förändrats. Att göra det man längtar efter och inte låta andras åsikter styra har blivit viktigare än tidigare.
